Lopp 2013 och mål för 2014!

Tänkte skriva lite om de lopp som jag hann med under 2013 och vilka mål jag har för löpningen 2014. Kanske är det dumt att skriva ut exakta tidsmål ännu i detta skede när jag inte helst vet när jag kan springa igen, men äh, det gör mig bara mera motiverad! 

Första loppet jag sprang var 10kilometer i Ylistaro i april. Är lite "rädd" för kortare lopp och vågar inte riktigt ta ut mig. Samma sak var det här, kom i mål på 44min12sek och vann damklassen men hade ändå en känsla av att jag hade mera att ge! Hoppas på att få in flera kortare lopp år 2014 och samtidigt bygga upp självförtroendet på kortare distanser. Och komma ner under 42 minuter på 10 kilometer.

Nästa lopp på tur var Kyrönjoki halvmaraton i slutet av april. Hoppades på att springa på 1:35:00 men var ändå väldigt nöjd med sluttiden och nytt personbästa på 1:35:53. Kändes bra i kroppen och jag såg framemot att testa formen också på helmarathon. 

Juni kom och det var dags för årets första marathon, Stockholm marathon! Tyvärr hade löpningen känts tung den senaste månaden och den känslan förföljde mig under hela loppet. Det var 42,2 tunga kilometer! Ville inget hellre än stiga av men gjorde i alla fall allt för att slå eget personbästa (och för att slå brorsan som sprang samma lopp, hehe). Kom i mål på tiden 3h26min55sek och putsade alltså min marathontid med ca. 3 minuter. Var nöjd med tiden men fundersam över varför det känts så tungt. 

Tränade vidare mot höstens stora mål, Berlin marathon. Kämpade mot tunga ben, hög puls och mjölksyra hela sommaren och det var inte förrän jag gick hem efter ett misslyckat intervallpass i  slutet av augusti som jag kom på att det kanske skulle vara dags att mäta järnvärdena. Och mycket riktigt; hb var lågt och järndepåerna tömda! Inte konstigt att löpningen känts tung! Skippade Vasa halvmaraton som jag tänkt springa och satsade all energi på att få upp mina värden inför Berlin. Skippade också alla långpass och hoppades på att kroppen skulle hinna återhämta sig. Käkade järn, leverkorv och c- vitamin i mängd och massor. 

Och kroppen levererade! Var osäker ännu på startlinjen men när jag väl kom igång så log jag hela loppet igenom! Kände äntligen igen mina ben och kom ihåg varför jag älskar löpningen så mycket. Det var ett underbart marathon och när jag kom i mål på tiden 03:24:29 så rann lyckotårarna och det var utan tvekan löpårets höjdpunkt! 

2014 vill jag alltså springa fler korta lopp och självklart springa personbästa på både halv- och helmarathon. Halvmaraton tiden skall nu under 1h35min och på helmarathon vill jag närma mig 3h20min!