Surt...

På lördag hade jag tänkt inleda säsongen 2014 med en tävling. Närmare sagt halvmarathon i Botniahallen. Har sett framemot lördagen hela veckan! En plan för i år är att tävla oftare än tidigare för att avdramatisera det hela lite, jag har en tendens att ta varje löptävling lite för allvarligt nämligen. Tänkte att ett halvmarathon inomhus nu på lördag skulle vara bra av flera orsaker: 1) Jag skulle få testa formen lite 2) Jag skulle få ett ordentligt träningspass eftersom jag skulle ha draghjälp av andra 3) Jag skulle få öva på att springa runt, runt, runt på en bana (det ska jag ju göra i 6 timmar i maj).

Men igår kom de första tecknen på en förkylning. Frossa, huvudvärk och stegring, och idag vaknade både jag och sambon med feber och förkylning. Suck!! Dit for den tävlingen!

Härliga morgonjogg!

Åh jag hade ju nästan glömt bort hur mycket jag tycker om att springa på morgonen! Se hur det sakta blir ljusare, bara jag och Candy!

 

Underbar start på den här onsdagen!

Backintervaller!

Idag sprang jag årets första backintervaller! Jag brukar köra mina backträningar i en och samma backe men idag inspirerades jag av Bennys backpass och körde först 5 drag i en längre backe och sedan 5 drag i en kortare och brantare backe. Bytet av backe gjorde att passet kändes mentalt lättare så jag kommer säkert att köra det igen!

Dagens andra backe 

Efter backdragen var det dags att testa lite marathontempo (04:40min/km) och det gjorde jag i 3 kilometer och sen ännu lite jogg på det. Totalt 12 kilometer och trötta ben, härligt!  

Det har blåst riktigt ordentligt här i Vasa några dagar nu, faktiskt så ordentligt att ytterdörren på vårt hus blåste sönder, och både under gårdagens 10 kilometer med pappa och under dagens pass har jag fått springa i ordentlig motvind. Men vinden stör mer Candy än mig, hon tycker inte alls om när det blåser i rumpan, haha! 

Bra avslut på en skön helg

Jag tog två vilodagar från löpningen för att knät skulle få läka ihop. Såret har börjat se mycket bättre ut och idag jag bestämde mig för att springa kotirataultra i Vörå! Tvekade lite ännu imorse men ett långpass stod på schemat och då är det ju nog mycket roligare att springa med någon annan så halv 9 hoppade jag in i Johannas bil och så körde vi iväg till Vörå. 

I Vörå dök över 30 andra löpare upp och vi sprang en 5,6 km lång bana. Genast efter starten hittade jag Eliisa som skulle springa i 5:20min/km och det tyckte jag lät som ett lagom tempo så jag sprang tillsammans med henne. Efter dryga 5 varv, 28 kilometer i 05:15min/km, tackade jag för mig. Jag var jätte pigg då ännu men eftersom jag sprungit så lite långpass senast tiden så vågade jag inte fortsätta. Vill inte öka för snabbt så att ljumsken inte hänger med. 

Enda bilden jag kom på att ta idag var en bild på vätskestationen som fanns vid varvningen

Det var riktigt roligt idag och jag är nöjd med mina 28 kilometer! Träningsveckan i sin helhet blev lite annorlunda än vad jag tänkt i och med såret på knät men från och med imorgon kör jag som vanligt igen! 

Ofrivillig vila

Igår efter jobbet begav jag mig glatt ut på en löprunda. Det var mest bar asfalt, jag hade pigga ben, en bra podcast i öronen och jag såg fram emot en riktigt härlig löprunda. Fyra härliga kilometer hann jag och sedan var det inte så härligt längre! Snubblade över något och pang! så låg jag på marken. Candy tänkte tydligen "åh en ny lek med matte" så hon kom fram och hoppade på mig och tyckte det var roligt men jag tyckte inte alls det var kul! Asfalt gör ont!

Jag tog emot mig med vänster hand och höger knä fick sig en ordentlig smäll så så här såg jag ut efteråt. 

Undersökte mitt knä lite och kollade att jag kunde röra på alla fingrar på handen innan jag joggade hem. Fick ett par lustiga blickar av de jag mötte för knät blödde riktigt ordentligt genom tajtsen! Tajtsen som förresten var mina favorittajts men som nu är ett par före detta tajts!!

När jag fått bort blodet och plåstrat om såren så var det inte så farligt längre. Men eftersom knät ännu är uppsvällt och blöder lite (svårt att undvika att böja på känt så att det skulle få läka ifred) så blir det vilodag idag! Skulle gärna springa långt på söndag så jag hoppas det läker ihop lite till dess. Typiskt att jag ska ramla nu när det inte helst är halt!

Förutom löprunda så gjorde jag också ett corepass på gymmet igår på morgonen före jobbet. Mycket balans på bosuboll och olika plankor på pilatesboll och efter det brände det i magmusklerna så åtminstone ett lyckat pass blev det igår!

Varför springa om det är tråkigt?

När man springer så hinner man fundera på mycket och som jag har skrivit tidigare så är det under mina löprundor som jag funderar över saker och ting. Både positiva och negativa saker. 

Dagens funderingar gick runt ämnet varför människor tränar sånt som de inte tycker att är roligt? Det händer ofta att jag får höra kommentarer som "det är ju så långtråkigt att springa" osv. Senast idag var det faktiskt en som sade det åt mig efter att hen berättat om sin senaste löprunda. Och då kan jag knappt hålla mig från att säga; men spring inte då! 

Samma irritation känner jag när det i sociala medier dyker upp bilder med text som till exempel "running is a pain in the ass, but it sure gives me a nice one". Gaah. Varför skulle man hålla på med något som man inte tycker är kul? Det finns ändå massor av saker här i livet som man måste göra, typ städning, betala räkningar, plocka ögonbryn osv. så träningen ska väl åtminstone vara rolig? Det är ju inte precis så att det bara finns en eller två sporter att välja på utan möjligheterna är ju egentligen oändliga! Spring, lyft vikter, dansa, cykla, yoga, skida, skrinna, hoppa höjd... Vad som helst!

Och tro mig, jag vet att varje pass inte är roligt. Det är inte alltid så kul att springa i flera timmar, att stiga upp tidigt för ett morgonpass eller att känna hur varje muskel tar ont och du ännu har flera kilometer kvar till mål i ett marathon. Men det är bara några procent av helheten! Skulle ens hälften av mina löppass kännas tråkiga så skulle jag nog snabbt byta gren! För man behöver inte träna på ett visst sätt för att det råkar vara inne, eller för att någon annan gör det eller för det ger dig den snyggaste rumpan eller vad det nu kan vara. Man behöver inte heller tävla eller ens ha ett mål för sin träning. Det är mer än okej att bara träna det man tycker är kul, för att man tycker det är kul och för att det får en att må bra!

Tränar du för att det är kul eller för att du "måste"? 

Tvåtusingar!

Egentligen skulle jag ha sprungit intervaller igår men så gnällde höften lite. Den verkar göra det på tisdagar verkar det som! Nu antar jag att det berodde på söndagens långpass och på att jag stretchade lite för dåligt efter måndagens Raska Fötter då jag bland annat körde löpskolning med deltagarna. Hursomhelst fick det bli löpvila igår och istället satsade jag på ett pass på gymmet för ben och core. Med hjälp av ivrigt foamrollande och stretch av rumpa och baklår så kändes benen löpdugliga idag igen och efter jobbet blev det ett intervallpass på löpbandet. 

Tvåtusingar stod på schemat och det råkar vara ett intervallpass som jag tycker riktigt mycket om! Gillar att få springa lite längre intervaller men ändå inte super långt! Började med 3 kilometer lugn uppvärmning och körde sedan 4 x 2km (04:33min/km - 04:29min/km - 04:25min/km - 04:25min/km) med 0,5km lugn jogg mellan varje intervall. Precis som under förra veckans intervallpass hade jag en bra känsla genom hela passet och kände mig stark! Sprang ihop totalt 15 kilometer under mitt intervallpass och steg av löpbandet gladare, svettigare och tröttare!

Sofia på uppochhoppa.se skrev idag om mentala vinnartips inför intervaller och ett av tipsen var att klä sig i kläder som man har bra associationer till och det var precis sådana kläder som jag hade packat ner i träningsväskan idag! Tröjan som jag har på bilden är den tröja som jag sprang Berlin marathon i 2013 och det marathonloppet är mitt överlägset bästa löparminne så jag blir alltid lite extra glad när jag lägger på mig den!

Fick äntligen nöta lite!

Som jag har saknat långpassen! Har ju inte sprungit långt på väldigt länge. För mig är ett långpass över 20 kilometer och idag sprang jag 21 kilometer och det var så skönt. Hade pigg kropp idag och även om det snöat och var ganska slaskigt så fick jag till ett riktigt bra löpsteg och kände mig stark hela vägen. Tänkte på ultraloppet jag ska springa i maj och kunde nöjt konstatera att det kommer att bli många långpass fram till dess. 

Candy var med 

Efter långpasset bjöd mamma och pappa på mat och jag tyckte att Candy hade sprungit tillräckligt (egentligen ville jag slippa undan att duscha henne på nytt) så hon fick sitta i cykelkorgen när jag cyklade hem till mamma och pappa. Hon var nöjd där hon satt, lite roligt med en hund som går med på det mesta jag hittar på. 

I och med dagens pass har jag sprungit 66 kilometer denna vecka och från och med imorgon är det meningen att jag ska börja följa ett träningsprogram för att få ordning på intervaller och på lugna och hårda veckor. 

Nu ishockey!

Dubbelt upp!

Idag har jag kört dubbelpass. Först ett gympass före jobbet och sen ett löppass efter jobbet. Med tanke på hur det brände i låren när jag var klar på gymmet imorse så skulle man ha trott att löpningen skulle bli en stel och långsam historia, men det blev helt tvärtom! Hade riktigt pigga ben och 8 kilometer kändes lite för kort. Men eftersom jag har inplanerat en intervallpass imorgon så ville jag inte springa längre. 

Vet inte vem som var smutsigare när vi kom hem. Jag hade lera upp till ryggen och Candy var svart istället för vit under magen. 

Det blir duschen för Candy efter varje löppass just nu och ändå blir hon inte ren. Dessutom är duschen inte så värst uppskattat som ni kanske ser på hennes min. Ska bli skönt med bara vägar så småningom! 

Spring kotirataultra i Vörå!

Söndagen 23.2 ordnas det kotirataultra på Norrvalla i Vörå! Man kan springa upp till 50 km och banan är 5,5kilometer lång. Evenemanget kostar 10 euro och då ingår snacks och dricka vid varvningen. 

Jag kommer att delta bara det inte är alltför dåligt väglag. Kommer nog inte att springa 50 kilometer men det blir roligt med ett långpass i sällskap av andra löpare! 

Musses intervallstege

Idag testade jag ett pass som jag varit sugen på länge. Försökte mig faktiskt på passet i slutet av förra sommaren men blev tvungen att avbryta, några dagar senare fick jag veta att mina järnvärden var i botten. 

Men idag fick jag revansch! Körde Musses intervallstege. Man springer 2x(3km-2km-1km) och farten blir snabbare desto kortare intervall det är. Jag vet inte vad min fart på halvmarathon är i dagsläget men i sommar vill jag springa halvmarathon på åtminstone 1h35min och då skulle medeltempot bli 04:30min/km så jag utgick från det idag. Började med en lugn uppvärmning och sen blev det 3km i 04:43min/km, 2km i 04:33min/km och 1km i 04:23min/km. Joggvila mellan varje intervall och sedan ett likadant set igen! Egentligen skall man öka tempot lite på det andra setet men eftersom det var första gången för mig så körde jag på samma tempo. Var riktigt nöjd med känslan i kroppen idag och orken fanns genom hela passet som sist och slutligen blev 16 kilometer långt! Hade tänkt mig 17km eftersom nerjoggen skulle vara 2 kilometer men i slutet av passet var jag så kissnödig att jag blev tvungen att sluta efter 1 kilometer. 

Det här passet kommer jag definitivt köra igen! Tror det är det längsta intervallpasset jag någonsin kört så det var extra roligt att känslan var så pass bra 

Hungrig!!

Alltså jag hade helt glömt bort hur hungrig jag blir av att springa!! Är hungrig non-stop just nu! Märkte under tiden jag vilade från löpningen att jag inte alls var lika hungrig som vanligt även om jag nog tränade annat än löpning. Då jag kunde ibland glömma bort att äta mellanmål på jobbet men nu finns det inte på världskartan! Idag sprang jag ett morgonpass på 8 kilometer före frukost och frukosten som vanligtvis mättar hur bra som helst kändes nu som en liten munsbit.  Och redan en timme efter lunch kurrade magen på nytt!

Dessutom har jag ju ännu inte börjat springa långpass eller kommit upp till vanlig kilometermängd/vecka så hur hungrig kommer jag inte att vara om några veckor när jag ökat på kilometerna ytterligare? 

Som tur finns det ju en ganska enkel lösning på hunger: mat och mat det gillar jag! Blir en ganska (riktigt) odräglig typ så för husfridens och sambons skull är det bäst att äta när magen kurrar...

Skön helg

Testade kroppen igår genom att springa ett av min hatkärleks-pass som de flesta marathonlöpare känner till: tusingar (alltså 1 km långa intervaller). Sprang på löpband och hade 1 minuter ståvila mellan varje intervall. Hade svårt att veta hur hårt jag skulle våga springa så jag sprang 6 intervaller i stegrande fart, från 04:48min/km ner till 04:31min/km. Det blev aldrig super tungt så nästa gång får jag nog höja tempot direkt från början. Men jag blev nog ordentligt trött i alla fall och det var en riktig kick för löparsjälvförtroendet att märka att min vanliga form inte är allt för långt borta! 

På kvällen blev det bio, vi kom oss äntligen på Hundraåringen som jag har velat se länge. Men boken var nog mycket bättre än filmen så det var en liten besvikelse.

Dåligt springunderlag inne i stan

När vi gick hem från bion igår bestämde jag mig för att inte springa utomhus idag, för gatorna var fulla med snöslask och isfläckar, det vill säga just sånt underlag som ljumsken inte gillar. Men så när jag vaknade så skrek ändå kroppen efter en morgonjogg. Och morgonjogg fick den! Sprang ut från stan och då var underlaget bättre så det gick sist och slutligen riktigt bra att springa. 10 kilometer kändes passligt som morgonjogg och därmed har jag sprungit 52 kilometer denna vecka. Har kunnat öka från förra veckan utan problem så jag ska nog öka nästa vecka också med ungefär samma mängd. 

Plågsamt

Flyttade den tänkta morgonträningen till eftermiddagen istället eftersom jag ändå skulle till gymmet på massage. Hann med 60 minuters styrketräning för ben, rumpa och core före det var dags för massage. Och vilken massage det blev! Massören fokuserade på området från knäna upp till nedre delen av ryggen och maj gaad vad det gjorde ont! Det var nog inga fina grimaser hon fick se när hon masserade mina framlår och höfter...

Men som vanligt så kände jag direkt efteråt hur gott massagen gjorde och jag rekommenderar alla kvinnor i Vasa att gå till Tiina på LadyLine om ni vill ha bra massage! 

Förutom träning och massage så har jag också bakat idag. Morotskaka åt mamma och så Candycakes! Har sett en bild på "pupcakes" flera gånger nu och idag gjorde jag en egen variant. Och stackars Candy fattade inte alls varför hon  bara skulle vara med på bild och inte fick smaka på samma gång.  

Kvalitet, och så lite mera kvalitet. Och om att springa långsammare

Förbered er på ett flummigt inlägg...

Som jag skrev igår så är ett mål för i år att kunna variera farterna på mina pass bättre. Så att hårda pass är hårda och lätta pass lätta. Lätt som en plätt tänker kanske någon men det är inte så lätt och jag vet att jag inte är enda som kör de flesta lite där emellan. Lite mellanmjölk. En följd av detta är till exempel att min fart på 10 kilometer och marathon ligger ganska nära varandra, 04:22min/km på 10km och 04:51min/km på marathon, och det är ju ändå stor skillnad på längden på dessa två distanser! Men en lösning är i alla fall att springa hårdare på intervallpass och långsammare på vanliga distanspass. Om distanspassen blir lättare så borde det också finnas mer energi till de snabba passen, eller hur? 

Det är alltså på distanspassen som problemet ligger för mig, jag vill gärna pressa mig lite där också och tävla mot mig själv och mot klockan vilket leder till att det går lite för fort när det inte ska gå fort. Och därmed lite för sakta när det inte ska gå sakta. Ni fattar. 

Jag har försökt att lämna hemma klockan och bara springa på känsla men har kommit fram till att jag är alldeles för mycket siffernörd för att det skall funka. Dessutom vill jag ju ändå veta hur långt jag har sprungit. 

Men igår fick jag en lite aha-upplevelse. Den kom tack vare Markus Torgeby i maratonpodden. Han pratade om just detta och så nämnde han att man kunde tänka på alla pass som kvalitetspass. Bara att det är kvalitet på olika sätt, intervallpass som kvalitet för snabbhet och vanliga pass som kvalitet för hela hjärtat och som "massage för benen" till exempel. Och det var just ordet kvalitet som jag fastnade för. Jag, och säkert många andra, brukar kalla intervallpassen för kvalitetspass men från och med nu skall alla pass vara kvalitetspass för mig. Bara att på olika sätt. 

Så snabba pass snabbare och långsamma pass långsammare. Och fast det går långsamt så är det ett kvalitetspass. Perfekt för mig som tycker om att ha en mening med varje pass och som motiveras av fina ord och planering. För det räcker helt klart inte med att jag vet att man ibland måste springa långsammare för att bli snabbare.

Tuffa intervaller eller lugn jogg = kvalitet

Torsdagsspring

Idag var jag full med idéer och inspiration när jag kom hem från jobbet och då är ett lugnt löppass perfekt! När jag springer sorterar jag mina tankar och det funkar både när jag vill lösa problem och när jag som idag har massa idéer som rusar omkring i huvudet. Löpningen funkar helt enkelt som terapi! Billigt och bra.

Candy var också med, både på löpningen och

på stretchningen i trappuppgången efteråt

Idag blev det 12 kilometer i jämnt tempo. Ett mål för säsongen är att springa hårda pass hårt (som igår) och lugna pass lugnt. På riktigt. Det är inte alltid det lättaste, idag lockades jag av tanken av att köra ett progressivt pass men kunde som tur hålla mig. Benen var ändå trötta efter gårdagens intervaller och jag vill att de är fit for fight på nytt imorgon för då blir det morgongym!

Intervaller!

Fick planera om min träningsvecka lite,  i måndags sprang jag med Raska Fötter gänget och igår var det meningen att jag skulle köra intervaller men jag kände redan på morgonen att det inte skulle gå eftersom höften var alldeles för stel. Har ju lovat mig själv att lyssna på kroppen så istället för intervaller blev det vilodag och massor av massage med foamrollern. Vaknade upp med mycket mjukare och piggare ben idag och på kvällen fick jag köra mina intervaller. 

Jag har inte kört intervaller sen 20 november ifjol så jag måste erkänna att jag var lite nervös när jag klev upp på löpbandet (alldeles för halt för att köra intervaller utomhus). Jag har ingen aning om min löpform just nu så det var lite extra spännande med ett intervallpass. 

Började med 3 kilometer lugn uppvärmning och sen körde själva intervallpasset igång: 3 x 5 x 400m (alltså 15x400m) med 45 sekunder ståvila. Började på 04:08min/km och ökade efter några intervaller 04:00min/km och till slut till 03:52min/km. Jag vet inte hur pass bra farterna stämmer på löpband men jag fick åtminstone den känsla som jag eftersträvade. Första 5 intervallerna kändes ganska bekväma men sen fick jag börja jobba riktigt ordentligt! Det märks nog att jag inte har kunnat köra några tunga pass på länge för det var riktigt jobbigt! Pulsen var hög och dessutom fick jag kämpa mot tankar som "spring 10 istället, det är nog också ett bra pass" och "sänk farten lite, du har ändå varit skadad så länge". Men nej! Jag sprang mina 15 intervaller och jag ökade farten precis enligt planen! Bara jag håller framtidens marathon i tankarna så kan jag besegra vilka tankar som helst. 

Efteråt var jag riktigt skakig och benen jätte trötta och det var helt underbart! Äntligen kan jag springa så som jag vill igen!

Söndag

Här är det söndagslugn istället för söndagsångest. Har sprungit, slappat många timmar hos mamma och pappa och till slut storstädat lägenheten förrän jag landade i soffan med min kalender. Något som jag alltid gör på söndagar är att jag planerar den kommande veckan, skriver till exempel i mina träningspass och annat som jag måste komma ihåg/göra och det gör alltid att jag känner mig förväntansfull inför måndag morgon. Nu är det förstås extra kul att skriva in mina pass eftersom fler och fler pass är löpning! 

Jag sprang 14 kilometer med pappa på förmiddagen idag och det blev ett ganska jobbigt pass, jobbigt eftersom vägarna var så dåligt plogade efter gårdagens snöfall. Jag var dessutom rädd att ljumsken skulle börja göra ont (det var exakt det här väglaget som utlöste den värsta smärtan i december) men som tur så har inte ljumsken känts värre alls så det gick bra!

I och med dagens pass fick jag ihop dryga 40 kilometer löpning denna vecka och tre styrkepass. Löpningen dubblade jag från förra veckan och eftersom ljumsken inte alls känts värre under veckan, tvärtom har den blivit bättre och bättre, så ska jag nog våga öka lite igen den kommande veckan. 

Candy kan det här med att ta det lugnt hon också

Löpningens dag men minimalt med löpning!

Idag är det löpningens dag i Sverige men vad jag vet om så har vi ingen sådan dag i Finland ännu (borde kanske instiftas?). 

Men för mig har det som rubriken säger inte blivit många kilometer löpning. Sprang ju igår och har planerat in ett lite längre pass imorgon  och på måndag så jag får snällt hoppa över löpningen idag, vågar inte pressa höften med för många dagar löpning i rad ännu. 

Jag och pappa hade planerat in ett styrkepass idag och for iväg till simhallens gym från morgonen. Men vi fick vända i dörren! Det var simtävlingar i helgen och tydligen får man inte använda gymmet då heller. Lite surt! För min del blev det styrketräning i alla fall eftersom jag kunde fara till mitt vanliga gym men det är bara för kvinnor så jag kunde inte träna med pappa tyvärr. 

Mina fjuttiga löpkilometer fick jag ihop genom att springa 2 kilometer på löpband som uppvärmning och sen körde jag ett pass för ben och core. Min rumpa har som ni vet fått extra uppmärksamhet av mig på gymmet de senaste månaderna och det börjar faktiskt märkas i löpningen! Under den senaste veckans pass har jag känt att jag får ett mycket bättre frånskjut i uppförsbackarna nu även om det är ganska halt ute och jag kommer inte på någon annan förklaring än att det är styrketräningen som gett resultat vilket ju förstås är roligt eftersom jag ibland har svårt att motivera mig till styrketräningen och istället snörar på mig löpskorna. 

Skofunderingar

Fick frågan "vilka är dina favoritskor?" och tänkte att frågan skulle få ett helt eget inlägg. Som löpare är ju skorna egentligen det viktigaste redskapet och jag är av den åsikten att man genom att hitta de rätta skorna kan undvika skador. 

Skulle jag svara spontant på frågan om favoritskor så skulle jag svara Adidas Adizero Adios! 

I dessa skor har jag sprungit många, många pass och jag älskar passformen och hur lätta de här skorna är! Men tyvärr så kan de ha varit en bidragande orsak till mina skadeproblem...

Detta är nämligen helt neutrala skor och jag borde egentligen ha pronationsstöd eftersom jag pronerar riktigt ordentligt och är plattfotad. Detta har jag vetat länge men ändå sprungit i neutrala skor eftersom jag vill stärka upp musklerna i fötterna. 

Men efter höstens problem så har jag fått kompromissa lite och ge fötterna (och därmed resten av kroppen) åtminstone lite stöd så just nu springer jag i Asics Gel-Ds Trainer 18 som har lite pronationsstöd men ändå är en lätt sko. Jag har blivit så van vid lätta skor att jag inte skulle kunna tänka mig att springa i tyngre skor mera. 

Trivs med löpkänslan i denna sko och jag måste faktiskt medge att pronationsstödet känns bra åt insidan på mina fötter. Det har jag aldrig tyckt tidigare utan alltid trivts bäst i neutrala skor. 

Så svaret på frågan är alltså Adios.. Men den skon kommer nu att vara min tävlingsko (och kanske fungera som intervallsko) men längre distanser tänker jag springa i Ds Trainern. Det viktigaste är ju ändå att fötterna och benen mår bra.

På gymmet, under terrängpass och ibland på korta pass på asfalt åker barfotaskorna Merrell Pace Glove på.

Vilka skor springer du helst i?